Bild

Barnen är de bästa experterna på sin egen vardag. En kartläggning av nuläget vad gäller Barnvänlig kommun-modellen inleds med att man hör barnens åsikter. Se anvisningarna och exemplen för att kunna genomföra ett lyckat hörande.

På hurdan plats har ett barn det bra att leva och bo?
Vad är det som gör att barnen tycker att vardagen fungerar?
Hur upplever barnen att deras rättigheter förverkligas?
Vad tycker barnet att kan hindra rätten till ett gott och tryggt liv?

Dessa är frågor som man alltid måste skärskåda även genom att lyssna på barnens egna åsikter. Barnen har information om sitt liv och sin vardag, som ingen annan har. Konventionen om barnets rättigheter och den nationella lagstiftningen förpliktar även oss vuxna att höra och beakta ett barns åsikter i alla angelägenheter som gäller barnet. Till hörandet ansluter sig starkt även barnets rätt att få veta, hur hens åsikter beaktas.

Hur ska man gå till väga vid hörandet av barnens åsikter?

Image

Läs dessa anvisningar i sin helhet.

Image

Kartlägg barnens tidigare insamlade empiriska kunskaper.

Image

Begrunda vilka av barnens empiriska kunskaper som ännu fattas och hur de ska insamlas.

Image

Fatta beslut om hur och vilka barn i sårbar ställning som man ska höra.

Image

Fördela ansvaret i koordinationsgruppen och med dem som arbetar med barn och unga.

Image

Samla information.

Image

Analysera den information som erhållits och ta tillsammans med barnen upp de centrala observationerna.

Image

Mata in de centrala observationerna på en digital plattform på en insamling av barnens åsikter-sida.

Man frågar barnens själva

Nu kan du börja klarlägga, hurdana åsikter barnen själva har. Detta skede är viktigt och ofta även inspirerande! Med barn avser vi i modellen Barnvänlig kommun alla under 18 år.

Många kommuner funderar i detta skede på likartade frågor:

Var lönar det sig att höra barn?
Med hurdana metoder kan man höra barn?
Vilka är fungerande frågor och hurdana teman vore det viktigt att behandla?
Hur kan jag utföra hörandet etiskt?
Hur ska man beakta barn i sårbar ställning?
Hurdana bra tillvägagångssätt finns det i andra kommuner?
Finns det riktlinjer för hur omfattande hörandet ska vara?

För de här frågorna strävar vi nu efter att erbjuda praktiskt stöd och exempel från kommunerna. Det finns inte ett enda rätt svar på alla frågor. Kommunen storlek och den redan existerande informationens mängd samt de behov som identifierats inverkar på hur det lönar sig att gå till väga.

Att höra barnens åsikter betjänar kommunen på många olika sätt – utöver det att Barnvänlig kommun-utvecklingsarbetet förs in i rätt riktning. Kommunen kan utnyttja den information som insamlas av barnen i många av sina verksamheter och i kommunen kan det också uppstå nya sätt att bedöma hur barnvänliga verksamheterna är.

EXEMPEL FRÅN FORSSA

Forssa hörde i begynnelsekartläggningen koordinationsgruppen, barn och vuxna inom tre olika verksamhetsområden. Forssa genomförde insamlingen av åsikterna bland 3—6-åriga barn med intervjuer, och barnen i låg- och högstadieålder besvarade en elektronisk enkät. Sammanlagt fick man svar av 1 676 barn.

Man frågade barnen om deras möjligheter att besluta om sina angelägenheter i vardagen, om deras erfarenheter att bli hörda och uppmärksammade, om deras interaktion med kamrater (kompisar, hobbyer), deras uppfattningar om sina egna möjligheter (t.ex. hobbyer, vistelse i olika slags utrymmen) samt välfärd (diskriminering, mobbning, vid behov stöd av en vuxen).

Den information som samlats in av barnen utnyttjades också i den regionala välfärdsplanen för barn och unga samt planen för småbarnspedagogik.

EXEMPEL FRÅN LOPPIS

I Loppis baserade sig kartläggningen på erfarenheterna, tankarna och önskemålen bland barn och unga samt vuxna som arbetar med dem. Enkäten besvarades under en månads tid av ca 700 barn och unga i åldern 3–18 år samt ca etthundra vuxna som arbetar med dem. Enkäten sändes till alla daghem och skolor samt gymnasiet i Loppis. Dessutom besvarades enkäten av dem som arbetar med barn och unga i församlingen.

Man kombinerade enkäten med ett undervisningsavsnitt, där man behandlade delaktighet, trygghet, välfärd och jämlikhet. Med 3–6-åringarna genomfördes enkäten genom att hålla möten med barnen under ledning av en lärare eller en handledare från församlingen. 7–18-åringarna dryftade temana i små grupper under en lärares ledning. Härefter grupperade läraren/handledaren barnens och de ungas svar på en elektronisk enkätplattform. De som arbetar med barn och unga fyllde självständigt i enkäten i en elektronisk enkätmall.

EXEMPEL FRÅN TAMMERFORS

I Tammerfors hör man barn och barnfamiljer med omfattande enkäter. Man hör dessutom barngrupper i sårbar ställning med kvalitativa metoder. Barnens hörs av bekanta arbetstagare (till exempel skolgångshandledare) vid träffar som ansluter sig till tjänsterna. Dessutom hör man barnen i deras dagliga kollektiv. Man har exempelvis hört barn och familjer med utländsk bakgrund och som talar ett främmande språk med kvalitativa metoder i daghemmen.

Eftersom det inte har varit möjligt att nå alla grupper av barn och unga i sårbar ställning, har man också använt information som förmedlas av vuxna (exempelvis SETA). I det kvalitativa hörandet är inte antalet barn som hörts det viktigaste, utan att man analyserar omsorgsfullt de omständigheter som kommer i dagen. Informationen har insamlats med respekt för barnens integritet, och man beaktar barnets bästa i allt.

EXEMPEL FRÅN ULEÅBORG

I Uleåborg samlade man åsikter av barn i småbarnspedagogik. Vad betyder barnets rättigheter? I hurdan stad är det bra att leva? Vilka saker i staden är viktiga för barnen? Hurdan är barnens stad? Av vad vet man att det bor barn i en stad? Vad betyder orden delaktighet, hörande och påverkande? Hurdan är en god vuxen?

Grupperna i förskole- och nybörjarundervisningen hade egna enkäter. Svaren dokumenterades med ord, bilder, videor och genom att intervjua.

Resultaten av enkäterna har utnyttjats i bestämningen av målsättningarna för Barnvänlig kommun-modellen, i stadens strategiarbete, i beredningen av planen för småbarnspedagogik och förskoleundervisning och utvecklingen av ett enhetligt uppväxt- och lärospår för barnen.

I Uleåborg genomförs även verksamhetsmodellen Välfärdsdaghem och -skola, i vilken ingår en elektronisk enkät om barnens erfarenheter. I daghemmen samlar man av 3—6-åringarna in information på ett sätt som lämpar sig för åldersnivån och i skolorna besvaras enkäten av alla årskurser. Dessutom deltar vårdnadshavarna och personalen i enkäten.