Praktiska exempel på metoder att höra

Nedan hittar du länkar till tre exempelenkäter med barn. Du kan tillämpa dem för din egen kommuns behov. Den första enkäten är för små barn och den andra för barn i skolåldern. I den tredje har det använts närmast flervalsfrågor, eftersom samplet har varit stort och man har önskat en möjligast enkel behandling av informationen. Vi rekommenderar varmt även användning av temana och frågorna i de allmänna principerna i konventionen om barnets rättigheter. Bekanta dig med dem på den här sidan under mellanrubriken "barnets rättigheter grundvalen för en barnvänlig kommun".

Man kan genomföra enkäter på många olika plattformar. Det lönar sig att ta reda på vilka plattformar kommunen har i bruk och vilka plattformar som möjliggör exempelvis användning av bilder som stöd gör frågor och svarsalternativ (exempelvis Webropol är i detta avseende ett bra alternativ). Det är också bara att beakta frågor med anknytning till datasäkerheten i frågorna och vid valet av plattform.

Exempel 1. Barnvänlig enkät för mindre barn (PDF)

Exempel 2. Barnvänlig enkät för skolelever (PDF)

Exempel 3. På flervalsuppgifter baserad enkät för barn över 11 år (PDF)

Exempel 1. Gruppdiskussion som fördes med unga

Man hade kallat samman ungdomar för att diskutera om hur barnets rättigheter förverkligas och vad som inverkar på hur de förverkligas. Gemensamt för de sammankallade ungdomarna var tidigare deltagande i samma kamratgrupp samt erfarenheter av ensamhet och mobbning. Det hade i gruppen uppstått en förtroendefull kontakt mellan de unga.

Man talade om för de unga att diskussionen ordnas som en del av Barnvänlig kommun-kartläggningen och att deras åsikter förs vidare som en del av utvecklingsarbetet. Diskussionen leddes av en skolkurator som de unga kände sedan tidigare och ett skolgångsbiträde.

De unga hade fått ett informationsbrev om diskussionen redan före tilldragelsen, och man gick ännu igenom det i början av diskussionen. Som tack för deltagandet hade de unga utlovats ett presentkort till en bokhandel, eftersom det hade framgått i kamratgruppen att de unga tycker om att läsa och utöva konst.

Skolkuratorn hade med sig de i förväg beslutade temana för diskussionen, som hade valts utgående från konventionen om barnets rättigheter.

Träffen inleddes dock med att dela nyheter och man valde ut dagens stämningar från bildkort. Därefter kom man överens om gemensamma spelregler mellan de unga och de vuxna:

1. Allas svar är värdefulla, det finns inte felaktiga svar.
2. Man talar vänligt till varandra.
3. Man är inte tvungen att svara på frågor.
4. Om man så vill kan man också teckna och skriva med tankar.
5. Diskussionerna stannar inom gruppen. Det sammanställs ett sammandrag av dem, men tankar av enskilda unga delas inte utanför gruppen.

Därefter ledde kuratorn och skolgångshandledaren in på barnets rättigheter. Först pratade man och skrev upp hurdana barnets rättigheter de unga känner till sedan tidigare. Sedan övergick man till de teman som kuratorn hade beslutat på förhand: gott och rättvist bemötande, trygghet, omsorg, inlärning, att bli hörd och påverkan i vardagen.

För nedteckningen ställde man på bordet en stor kartong, på vilken alla kunde komplettera genom att skriva eller teckna sina egna tankar under diskussionens gång. Det var kuratorns uppgift att säkra att allas tankar nedtecknas.

Kuratorn inledde diskussionen genom att gå igenom temana ett för ett. Han skrev temat på ett stort papper. Man begrundade också med de unga vad som är temats motsats och man pratade om hurdana situationer det kan inträffa i de ungas liv. I stället för rättvist bemötande hade många exempelvis erfarenheter av diskriminering.

Till slut uppstod det av alla teman på pappret en egen mindmap, i vilken nedtecknades alla de saker som framförts av de unga. Kuratorn läste igenom tankarna tema för tema och ställde några preciserande frågor. De unga fick möjlighet att ännu lägga till saker, som de upplevde som viktiga. De unga hade många erfarenheter exempelvis av väl och dåligt skötta mobbningssituationer samt lösningsförslag. Med de unga kläckte man idéer till en poster, på vilken man samlade alla de budskap som de unga tyckte var viktigast.

Exempel 1.  En intervju som en del av ett klientbesök

En arbetstagare genomförde intervjuer med barn i lågstadieåldern som var klienter. Man begärde av såväl barnet som vårdnadshavaren samtycke till deltagandet och till att använda informationen som en del av Barnvänlig kommun-utvecklingsarbetet. De fick också ett informationsbrev.

Man skyddade integriteten genom att radera alla identifierbara omständigheter från sammanställningen av informationen. Arbetstagaren var sedan tidigare bekant för barnet, varför det var lätt att uppnå en förtroendefull atmosfär. Till stöd för intervjun fanns det en på förhand utarbetad uppgiftsblankett, på vilken barnet fick svara med att skriva, rita, visa bilder eller tala.

Man talade genast i början om för barnet, att hen kan lämna de frågor obesvarade, som hen inte vill svara på. Arbetstagaren observerade också barnets tillstånd, och om hen upplevde att barnet blir betryckt, avslutade hen intervjun eller bytte till ett lättare ämne. Arbetstagaren talade om för barnet att hen skriver ned barnets svar i korthet samtidigt som de pratar och säkerställde att det är OK. I slutet fick barnet höra vad arbetstagaren hade nedtecknat.

I början pratade man fritt om vad som har hänt på sistone och åt mellanmål. Därefter frågade arbetstagaren barnet, vad hen kommer att tänka på av ordet barnvänlig. Man avsmakade ordet tillsammans.

Därefter tittade man på bilder av olika slags platser. Arbetstagaren frågade vilka platser barnet tycker om att tillbringa sin tid på och vilka platser som är speciellt roliga. Samtidigt frågade arbetstagaren om det finns någon plats där barnet inte trivs.

Arbetstagaren berättade att det för barnen har gjorts en konvention om barnets rättigheter och frågade, om barnet någon gång har hört om den. Diskussionen fortsattes med att fråga barnet, hurdana barnets rättigheter borde vara. De ämnen som barnet tog upp förde diskussionen framåt i den riktningen. Arbetstagaren använde barnets ord som stöd. Till exempel: Vad betyder det för dig att ”du kan inte vara sådan som du är” eller vad kan hindra det?

Därnäst dryftade man saker som ger trygghet och skrämmande saker. Barnet fick börja med att berätta vad som gör att hen känner sig trygg på de platser där hen tillbringar sin tid. Arbetstagaren tecknade ned barnets svar. Därefter frågade arbetstagaren om det finns någon sådan sak eller plats, där man blir skrämd eller nervös. Barnet nämnde två platser, där hen hade varit rädd. Man fortsatte diskussionen så länge som barnet ville prata. Till slut pratade man om var man kan få hjälp om man är rädd.

Därnäst började man prata om gott och dåligt bemötande. Arbetstagaren frågade barnet om upplevelser av kamratskap, mobbning och att få vänner. Barnet ville i synnerhet prata om en för hen viktig vän, som alltid stödde när det blir tufft. Barnet berättade också att det förekommer för mycket mobbning och att de vuxna snabbt borde gripa in i saken. Barnet tog också upp nätmobbningen.

Därnäst övergick man till att prata om hur ett barn kan tala om sina egna åsikter för vuxna. Upplever barnet att de vuxna lyssnar och tycker de att barnets åsikter är viktiga? Man talade om människor, som man kan tala om idéer och olika slags åsikter för. Man funderade på vilka platser det är lätt eller svårt. Dessutom pratade man om huruvida barnet har erfarenheter av att hen har tvingats till något sådant som hen inte har velat delta i. Barnet tycker att det är viktigt att en vuxen lyssnar på ett barn så att hen märker om barnet mår dåligt, eftersom det kan vara svårt att säga högt.

Barnet började tröttna på intervjun, så arbetstagaren hoppade över några frågor som planerats på förhand. Till sist pratade man om, huruvida barnet har något roligt minne från en situation, där hen har fått hjälp eller har blivit hörd. Arbetstagaren tackade barnet för deltagandet och gick i korthet genom svaren med barnet. Hen berättade att de sammanställs anonymt och hen kan senare visa barnet, var man kan hitta dem. Arbetstagaren frågade till sist om någon viktig sak blev ofrågad eller odiskuterad, som det skulle vara bra att tala om för stadens beslutsfattare.

Exempel 2.  Kasperdockaintervju på familjecentret

I Lempäälä ville man ta reda på hurdana tjänsteerfarenheter och behov barnen och föräldrarna har. Man valde intervju som metod. Man beslutade nå barnen via en öppen träffpunkt, dvs. familjestugan.

Barnen var i åldern 0—6 år, så man beslutade utföra intervjun så att en vuxen deltar i träffpunktens verksamhet och närmar sig barnen med en kasperdocka. Kasperdockan ställde frågor till barnen vid sidan om lekar och andra aktiviteter. Man begärde lov av vårdnadshavarna och barnen att teckna upp barnens svar.

Kasperdockan hette Tsudi. Han hade kommit från ett fjärran land. Därför var han mycket intresserad exempelvis av vad som är skojigt eller eländigt på det här stället och var man kan få hjälp och stöd om man behöver. Han var särskilt intresserad också av vad barnen drömde om. Barnen förhöll sig nyfiket och med värme till Tsudi. De delade sina tankar med dockan genom att visa skojiga och eländiga grejer på platsen samt berätta vad som gör dem glada eller sorgsna i sitt eget liv eller vem de ber om hjälp, om de behöver hjälp.

Med kasperdockaintervjun förenades också att gå med i en lek. I en lek ville barnet säkra att alla smådjur och Tsudi har en kompis, eftersom det allra viktigaste är att man inte blir ensam. Samtidigt uppstod en god möjlighet att diskutera om att få kompisar och om ensamhet.

Några barn ville rita bilder till Tsudi över vad som gör dem glada. Kommunens landskapsblomsteräng, där man fritt får plocka vackra blommor, dök bland annat upp på en teckning.

Betydelsen av lek samt trygga och bekanta vuxna poängterades i barnens svar. Till slut tackade Tsudi barnen med en liten överraskningspåse, i vilken man hittade en reflex, klistermärken och hälsosamma delikatesser.

Man sammanställde barnens och föräldrarnas svar. Av dem gjorde man en kvalitetsmätare och en video, som också kan visas för barn. Detta material utnyttjas i utvecklingen av kommunens tjänster samt i kartläggningen av nuläget i Barnvänlig kommun-modellen.

Exempel 1. En situationsbild genom att rita och kludda kreativt

Med de unga kan man stanna upp och skärskåda med visuella medel

1. vad de anser är fungerande och roligt i vardagen och på boningsorten,
2. vad som är sådant som känns tråkigt och eländigt och
3. hurdana drömmar de unga har.

I en workshop bredde man ut på golvet tre stora renoveringspapper och runtomkring dem pennor och målarfärger. På det första renoveringspappret var det meningen att rita, måla och skriva bra, glada och fungerande saker, på det andra sådana saker som känns tråkiga eller eländiga i livet. På det tredje pappret avbildade man drömmar.

De unga gick runt i smågrupper vid varje tema. Var och en fick under den första rundan koncentrera sig på sin egen syssla, men det var också möjligt att diskutera inom smågruppen. När alla hade fått måla, rita och skriva sina egna tankar, delades de unga upp i nya smågrupper, som en gång till gick igenom alla punkter och ringade in de två viktigaste sakerna på varje papper.

Samma uppgift kan tillämpas även på mindre barn. Ett gott stöd ger Minun mielestäni-bilderna, som du kan skriva ut åt dig. Glädjens sol symboliserar glada och roliga saker, förargelsernas vålnad saker som förargar eller kan skrämma, önskemålens träd saker som barnet önskar sig i sitt liv.

Exempel 2. Närområdet i bilder och som karta samt teckning

Man undersökte med barnen på en flygbild närområdet, bekanta platser och platser som var betydelsefulla för var och en. På kartan kände man igen bl.a. daghemmet, det egna hemmet, utfärdsmål, biblioteket, kyrkan, viktiga närbelägna skogar och terränger osv. Barnen fick märka ut på kartan platser som är viktiga för dem och skrämmande/oangenäma platser. Därefter granskade man tillsammans det egna daghemmet och dess gårdsområde. Vilka var roliga grejer och vilka saker skulle kräva en förbättring. Till slut fick barnen genom att rita kläcka idéer om sina drömmars daghem / förskola.

Genom att rita kan ett barn göra sina tankar och känslor konkreta och skönjbara för andra. Bakom drömdaghemmet-uppgiften är tanken att fantasi är en förutsättning för att hitta på och komma på något. Fantasin öppnar barnets blick för olika slags möjligheter, inte bara för det som finns i närmiljön. I analysen och tolkningen av bilderna kan man också observera det s.k. emotionella perspektivet: de viktigaste sakerna upptar största delen av utrymmet, men sådana saker som inte intresserar barnet blir helt och hållet oritade. Se mer (på finska).

Exempel 3. En serie med sex bilder om att få hjälp

Med unga som är klienter hos barnskyddet använde man en metod med en serie med sex bilder, varmed man kartlade erfarenheterna av att få hjälp. Ett papper i formatet A4 delades i sex delar genom att vika det. Det var meningen att göra sex separata bilder. Den unga fick när hen så önskade också använda färdiga bilder eller berätta den vuxna en historia, om hen inte tyckte om att rita själv.

På den första bilden skrev man vem som är huvudpersonen i historien. Den unga fick hitta på en fantiserad gestalt eller rita sig själv. På den andra bilden ritade man en sak som den unga behövde klara sig igenom, för vilken hen behövde hjälp eller som hen hoppades att skulle ändras i sitt liv. På den tredje bilden ritade man vad eller vem som skulle kunna hjälpa huvudpersonen. På den fjärde bilden ritade man de saker som skulle kunna hindra hjälpen och huvudpersonen att få hjälp. På den femte bilden berättade man hur hindret skulle kunna överkommas. Den sjätte bilden avslutade historien. Om historien slutade tråkigt, begrundade man hur den skulle kunna sluta bättre.

Man gjorde serier med sammanlagt sex unga, Gemensamt i historierna var att det förutsätter förtroende att få hjälp. Det är svårt att bilda förtroende, om man inte känner den andra eller om arbetstagaren byts. Omsättningen på arbetstagare togs bl.a. upp. Möjligheten att få vid sin sida permanenta vuxna identifierades som ett tydligt utvecklingsbehov i synnerhet för unga i sårbar ställning.

Exempel 4. En fotograferingsuppgift med tröst och glädje

Barn och unga i en kamratgrupp gavs i uppdrag att ta foton av saker och platser, som ger ett barn glädje i livet eller tröst i en svår stund.

Barnen och de unga ville fota med sina egna mobiltelefoner, fastän det också erbjöds lånekameror som ett alternativ. En vuxen såg på bilderna tillsammans med dem som fotograferat. Var och en valde av bilderna ut 3—5 sådana, som är speciellt viktiga för hen. I de här bilderna fick det inte finnas människor som det gick att känna igen. De bilder som tagits av barnen och de unga och de historier som de berättade om dem utlades som överenskommet i stadens skyltfönster till påseende av vuxna, eftersom fotograferna ansåg att var viktigt att budskapet når alla vuxna.

Den information om ämnen för glädje och tröst som samlats från fotoutställningen sammanställdes. I utställningen framkom vikten av exempelvis natur, djur, dagliga träffar och en stressfri fritid.

Exempel 5. Bildcollage och diskussion om en drömeftermiddag

Man ville klarlägga barnens tankar om en drömeftermiddag i syfte att utveckla hobby- och eftermiddagsverksamheten. Man hämtade en stor kartong till barngrupperna i en eftermiddagsklubb och de barn som tillbringar sin tid i ett köpcenter. Man bad dem klistra upp på den sådana bilder från tidningarna, som var viktiga för dem eller skulle göra eftermiddagen skojig.

Barnen byggde med de bilder de valt upp ett stort bildcollage över saker som är viktiga för dem. Man stannade ännu särskilt vid varje barn för att fråga vad hen vill berätta om de bilder som hen valt. Det som barnet berättade skrevs med hens lov ned invid verket. Ur verket emanerade många sysslor som är meningsfulla för barnen.

När verket var färdigt, frågade man särskilt barnen om saker med anknytning till trygghet och delaktighet. Svaren nedtecknades. Till exempel: Vad får en att känna sig trygg? Vad kan skrämma? På vilket sätt är det bra att berätta sina egna tankar för vuxna? Har du erfarenhet av att dina egna åsikter har uppmärksammats? På så sätt fick man en djupare insikt i hurdan fritid som skapar känslor av trygghet och delaktighet hos barnen.

En vuxen observerade under en eftermiddag barnens verksamhet och skrev upp var barnen trivdes och vad som entusiasmerade dem. Observationerna stödde det bildcollage som barnen gjort. Utgående från collaget, diskussionerna och observationerna skapades även en framgångsmätare för den handledda fritidsverksamheten.

Exempel 1. Promenad i ett bostadsområde

Man gick på en promenad med barnen i deras eget bostadsområde. Man hade med barnen i förväg på kartan valt platser, som barnen tycker är skojiga eller tråkiga. Meningen var att med barngruppen promenera längs en rutt, där det finns såväl trevliga som tråkiga ställen.

När man kom fram till något ställe observerade man vad barnen gör eller inte gör, vad de blir intresserade av, vad de undviker osv.

När man återvände från promenaden, fick barnen rita vad de främst kom ihåg av turen. Med hjälp av diskussion fördjupades förståelsen av observationerna.

Exempel 2. Observation och småprat på ett ställe där unga tycker om att hänga

De unga kom efter skoldagen till ett köpcenter för att fördriva tiden. De vuxna begav sig till platsen för att observera vad de unga gör, var de trivs, i hurdana grupper de är och vad de ungas aktiviteter består av. Utgående från de observationer de gjort gick de vuxna och pratade med de unga om vad som gör en plats sådan att det lönar sig att komma till den, finns det i platsen något sådant som gör en betänksam eller skrämmer, har den unga andra platser där hen trivs och är det något sådant i platsen, som den unga skulle vilja ändra.

Tips: Man kan också utföra observation på sociala medier genom att följa med vad de unga delar. #StadensNamn

Exempel 1. Vad ett barn behöver-lek för barn i daghemsåldern

Man funderade med barn i daghemsåldern vad ett barn behöver för att hen ska må bra. I daghemmet valde man med barnen ut en docka, till vilken man började leta efter viktiga saker. Barnen ville till exempel att barnet får kläder, en famn och mat samt leksaker. Man tecknade också ned barnens tankar. Sedan begrundade man tillsammans hur barnets rättigheter förverkligas: är det lätt för barnet att få en famn, vila, mat osv.

Exempel 2. På hurdan plats är det tryggt att bo?

Barnen knåpade ihop för småfigurer som de valt en boplats i en skokartong. En vuxen observerade hurdana saker barnen ville placera i skokartongen, och ställde preciserande frågor. Hurdan boplats är det här? Vad kan man göra där? Vad är roligt där? Kan där finnas något skrämmande?

Exempel 3. Önskebrunn

I daghemmets tambur knåpade man av papplådor ihop en önskebrunn med barnen. Barnen fick tillsammans med sina föräldrar pappmynt. På dem kunde man skriva, teckna eller klistra bilder av saker, som man önskade sig till daghemmet eller till sitt eget liv överhuvudtaget.

Önskebrunnen stod framme två veckor, och dess svar sammanställdes och delades upp enligt tema. Man gick igenom svaren med barnen, och vårdnadshavarna informerades om dem. Svaren förmedlades så att de blev en del av Barnvänlig kommun-utvecklingsarbetet. De skrevs också upp på ett Önsketräd, som lämnades kvar för beskådande i daghemmets tambur. De önskemål som var möjliga att uppfylla, uppfylldes ett för ett och utmärktes med ett klistermärke. På så sätt såg barnen att deras åsikter har betydelse. toteutettiin yksitellen ja merkittiin tarralla. Näin lapset näkivät, että heidän mielipiteillään on merkitystä.

Exempel 1. Sagotält

I ett hörn i familjecentret hade man rest ett historietält, i vilket ett barn gick in ensamt eller tillsammans med en förälder för att berätta historier om vissa ämnen. Ämnena var till exempel en trygg stad, ett trevligt daghem, en glädjens dag och en pålitlig människa. I tältet tog en vuxen emot, som skrev upp barnets historia som sådan, läste den högt för barnet och sedan frågade barnet, om barnet vill ändra något.

I sagoberättandet kommer det fram saker som är viktiga för barnen samt fantasins kraft! I sagoberättandet kan man inte misslyckas, och en vuxen tar emot barnets berättelse som sådan.

Exempel 2. Uppsatsuppgift #minstad

Det bereddes möjlighet för de unga att sända anonyma bidrag om ämnet #minstad. Begäran om bidrag delades på sociala medier och i skolorna. De unga fick fritt bestämma stilen, längden och ämnena. På så sätt såg man vilka saker som intresserar och berör de unga i deras hemstad.

Det lottades ut biobiljetter bland dem som lämnat in bidrag. Med skribenternas tillstånd gjorde man en offentlig sammanställning av bidragen. Bidragen uppdelades enligt tema. Utgående fån dem skapade man en poster på sociala medier, som samlade ihop saker som är viktiga för de unga.

Exempel 3. Förberedd kasperteaterpjäs

Man hade av en enkät i lågstadieklasserna fått information av barnen om att många hade erfarenheter av mobbning och tråkiga situationer i skolan, i synnerhet på rasterna. Man ville tillsammans med barnen fördjupa insikten i hurdana lösningsförslag barnen har för tråkiga situationer och mobbning.

De vuxna förberedde de situationer barnen berättade om med kasperdockor och legofigurer och frågade barnen vad som kan hända härnäst i pjäsen. Strävan var att hitta en lösning som tagits upp av barnen och som skulle få alla parter i pjäsen på gott humör.

De vuxna förde situationen vidare på de sätt barnen föreslog utan att värdesätta barnens förslag. Barnen fick rösta med slutna ögon genom att visa tummen upp eller ner, om alla blev på gott humör. Efter några förslag hittade barnen på en lösning för varje situation, som alla tyckte att man blev på gott humör av. De här lösningsförslagen nedtecknades.

Samtidigt kom det i dagen saker, som hindrar ingripande i mobbning och gör det besvärligt. Barnens lösningsförslag nedtecknades delvis under pågående pjäs och genast efter den.