Begrunda var du når alla slags barn och unga

Via de representativa grupperna och kamratgrupperna kan du hitta barn och unga för att delta i att kläcka idéer även om hur man barnvänligt skulle kunna få fram olika slags barns åsikter i kommunen. Barnen kan som jämbördiga bjudas in till själva genomförandet. Elevkåren kan exempelvis utföra informationsinsamling i klasserna. Unga kan också ofta hjälpa vuxna att nå andra unga till exempel via sociala medier.

När du börjar fundera vilka vägar det är bra att närma sig barn och unga, ska man alltid beakta barnens mångformighet.

1. Hur får barn i olika ålder sin röst hörd?
2. Hur beaktar man barn som lever i olika slags livssituationer, har olika utgångspunkter och har upplevt svårigheter i sitt liv?
3. Hur kan barn som har funktionsnedsättningar delta?

Kommunerna kan ofta använda enkäter som är riktade till en stor grupp och representativa grupper för kartläggningen av barnens åsikter. Då blir exempelvis barn som talar ett främmande språk eller barn med funktionsnedsättningar lätt ohörda. Även om man inte särskilt skulle höra alla grupper i sårbar ställning, är det viktigt att identifiera existensen av olika slags barn och barngrupper och begrunda hur man ska höra dem i tillräcklig utsträckning och systematiskt.

Hörandet av barnens åsikter kan i dessa grupper vara kvalitativt, det behöver alltså inte vara många svarande. Till och med ett enda barns erfarenheter kan vara riktgivande för utvecklingsarbetet. Även vuxna kan förmedla åsikter från de grupper som det är svårt att nå. En organisation som arbetar med en viss målgrupp kan till exempel ha mycket information som insamlats av barnen. Det är skäl att ägna särskild uppmärksamhet åt barn och unga i sårbar ställning i kartläggningen av nuläget.

De är åtminstone:

• barn med utländsk bakgrund och barn som talar ett främmande språk
• asylsökarbarn
• barn och unga som hör till sexuella minoriteter
• barn som har eller i vilkas familjer det finns psykiska problem
• barn som har eller i vilkas familjer det finns rusmedelsproblem
• barn i fattiga familjer eller familjer med små inkomster
• barn som upplevt våld eller mobbning
• barn med funktionsnedsättning, handikappade eller långtidssjuka barn
• barn som bor i glesbygden eller i ett socioekonomiskt mindre välställt område
• barn som är placerade utanför födelsehemmet
• samiska och romska barn
• barn som hör till religiösa minoriteter.

Barn som hör till grupperna har ofta sådana erfarenheter av livet, som det är ytterst värdefullt att beakta i det kommunala beslutsfattandet. Barnen vill också själva berätta om sina erfarenheter, när hörandet sker respektfullt och tryggt.

Barnen ska ses och bemötas framför allt som individer. Var och en av dem har sina egna behov, styrkor och intressen. En viss livssituation, egenskap eller kulturbakgrund får inte definiera ett barn eller träffarna med dem.

De ämnen man frågar om påverkar även valet av barn och unga. Bara ett sådant barn som har erfarenhet av en viss livssituation eller kundförhållande till en tjänst kan veta svaret på en viss fråga. Frågor om barnskydd ska exempelvis riktas till barn, som har egen erfarenhet av den. En diskussion som gäller trygghet får olika synvinklar, när diskussionen förs av barn som har upplevt våld i hemmet eller mobbning i skolan. Erfarenheterna av att höra till gänget kan vara annorlunda hos barn som först nyligen har flyttat till Finland.

Ur likvärdighetssynpunkt är det viktigt att alla slags barn kan tala om sina egna åsikter. Detta förutsätter att medlen att höra dem är förståeliga för barnen, högaktar barnen och är trygga. Hur kan exempelvis barn med funktionshinder och barn som lever i en svår livssituation delta?

Bra medel är till exempel att använda bilder som stöd, att i förväg förbereda barnen för hörandet, en bekant och trygg vuxens närvaro, en hinderlös omgivning och ett lugnt utrymme, där det inte finns stimuli som splittrar uppmärksamheten.