Bild

I det här avsnittet får du praktiska tips om hur man kan ge barn och unga information om hur barnen kan väcka initiativ och vad som är bra att beakta när man samlar ihop information för barnen.

Att ge information till barn

Man ska alltid informera barnen om varför man hör deras åsikter, hur de kan delta och för vilket ändamål informationen insamlas. Dessutom behöver barnen information om vad deras åsikter har påverkat. I kommunerna används bl.a. de här sätten:

  • illustrerad diashow
  • informationsbrev
  • en kort video
  • diskussion
  • reklam på sociala medier.

Färdiga material stödjer de vuxna som utför hörandet i praktiken. Det är ändå bra att i enlighet med situationen också ge de vuxna och barnen frihet att tillämpa frågor och sätt att utföra på det sätt de finner bäst.

Det lönar sig att uttrycka sakerna så klart och enkelt som möjligt med undvikande av kanslispråk och yrkesjargong.

Om man hör barnens åsikter med hjälp av gruppdiskussioner, workshoppar eller vid separata evenemang, är det bra att tala om för barnen redan på förhand vad som kommer att ske i situationerna och vem som är på plats. Det gör det lättare att infinna sig och förbereda sig.

Många kommuner informerar barn och unga via bekanta vuxna. Man når också de unga väl via sociala medier. Vilka kommunikationskanaler som når barn och unga har ni redan i er kommun?

Barn och unga önskar hela tiden att när man hör deras åsikter, ska de också få veta, hur åsikterna har beaktats.

Exempel från Janakkala

Janakkala kommun gjorde för lärarna i nybörjarundervisningen en blankett, via vilken läraren kan sammanställa barnens svar. På blanketten fanns det också färdigt teman och frågor. Med blanketten samlade man in information för kartläggningen av nuläget. I slutet av blanketten fanns det en fråga, hur eleverna vill ha information om de sammanställda svaren. På så sätt fick eleverna själva påverka hur informationen återkommer till dem.

Bild
Placeholder

 

Sätt att berätta för barnen hur deras åsikter har beaktats
  • video
  • uppdateringar på sociala medier
  • illustrerad diashow
  • bildcollage
  • serie.

Har barnen möjlighet att verka aktivt i utvecklingsarbetet?

För att barn och unga genuint ska kunna ta del i Barnvänlig kommun-utvecklingsarbetet, är det viktigt att begrunda hur kommunen kommunicerar till dem och deras familjer om hur arbetet framskrider.

Hur kan barn och unga själva lägga fram idéer för utvecklingsarbetet om de så önskar? Hurdana kanaler att delta erbjuder man barnen och de unga?

Målsättningen är att barnen, de unga och familjerna kan vara aktörer i utvecklingsarbetet i stället för att de bara är objekt för åtgärderna. Avgörande är kontakten mellan barnens och de ungas vardag samt det kommunala beslutsfattandet.

Det lönar sig att informera barn och unga på de ställen där de redan finns färdigt: i skolorna, ungdomslokalerna, platserna för fritidsverksamhet, hjälptjänsterna, köpcentra och på sociala medier. Man kan och det lönar sig att till enkäterna lägga frågor om, på vilka sätt barnen och de unga vill vara med om att utveckla och påverka.

I kommunikationen och eventuella initiativkanaler bör man också beakta tillgänglighet och likvärdighet.

Exempel: Ungasidéer.fi

Vissa kommuner har i bruk en till unga riktad webbplatsen ungasidéer.fi. Där kan de unga föreslå saker, som det vore bra om kommunen skulle göra.

Väsentligt är att det i tjänsten finns vuxna som reagerar och svarar på de ungas initiativ. Om ingen diskuterar eller svarar, känns deltagandet illusoriskt. Det är också viktigt att kommuninvånarna, även barnen och de unga, känner till de initiativkanaler som kommunen använder.

Om man tar i bruk ungasidéer.fi. ska man informera om saken på de forum som de unga använder. Vuxna som träffar unga kan exempelvis sporra de unga att regelbundet föra in sina idéer på webbplatsen.

Kom ihåg integritetsskyddet, undvik vuxentolkningar

En förutsättning för att informationen ska kunna utnyttjas är god dokumentation. Det är bra att planera de situationer där hörandet sker redan på förhand så att en vuxen i barnens åsyn eller tillsammans med barnen exempelvis kan skriva upp diskussionsämnena och observationerna. Olika metoder kräver olika slags dokumentation.

Kom alltid ihåg att fundera på:

  • integritetsskyddet
  • vilka tillstånd / samtycken till användning och delning av resultaten som behövs
  • hur barnen, de unga och vid behov vårdnadshavarna informeras om hur informationen används och samlas in
  • hur de vuxna som hör barnen möjligast lätt kan inbegripa informationen som en del av utvecklingsarbetet.

Till exempel i intervjuer och diskussioner kan barnen agera som registratorer vid sidan av de vuxna. Det är bra att utföra registreringen så att barnen ser på, till exempel på ett blädderblock. På så sätt får barnen tillfälle att följa med hur informationen samlas ihop. De kan precisera och lägga till saker som de anser vara viktiga redan under själva situationen. Det lönar sig att tala om för barnen genast i samband med hörandet, vad man har lärt sig av dem. Samtidigt kan den vuxna försäkra sig om, huruvida hen förstått rätt och om det var någon viktig sak som blev bortlämnad bland det man talade om.

Av enkäterna är det bra att returnera svaren i sammanställd form så att man inte kan identifiera enskilda barn i materialet.

Det är bra att i materialet spara information även om huruvida det förekommer klara skillnader mellan barngruppernas åsikter. På så sätt kan man till exempel identifiera att barnen i kommunen i snitt blir hörda, men att barn med funktionsnedsättning har en annan upplevelse.

Exempelvis på en liten ort ska man inte ge alltför specificerad information om olika barngrupper. En vuxen anger de riktlinjer, med hjälp av vilka barnens integritetsskydd bevaras.

Uppmärksamma också överraskningar och undantag

Det är speciellt viktigt att vi inte väljer ut ur materialet bara de saker som vuxna tycker är viktiga, utan att vi stannar upp för att begrunda vad barnen själva har velat berätta. Det lönar sig också att stanna upp vid den information som överraskar eller inte stödjer den vuxnas egna förutfattade meningar.

Materialet kan vara mycket mångformigt. Det är bra att komprimera centrala teman och frågor till exempel på en A4, så att det är lättare att spegla informationen i förhållande till den information som man fått från annat håll.

Dokumentera alltid tydligt, på vilket sätt och i vilken situation man har fått informationen och hur den har insamlats. På så sätt är det lättare att utvärdera svaren.

Exempel: En e-blankett som hjälp i komprimeringen

I många kommuner ber man de vuxna som träffar barnen komprimera resultatet på en e-blankett. På blanketten finns det ofta en fråga eller ett tema, varunder man ber dig skriva in de centrala slutsatserna. En del kommuner påminner att det är viktigt att beakta i synnerhet de saker som ansluter sig till likvärdigheten och anteckna dem, även om de skulle komma upp bara i enstaka svar. Till vissa blanketter är det också möjligt att bifoga barnens teckningar, fotografier eller andra material till stöd för sammandraget. Givetvis ska man även begära tillstånd för dessa och integritetsskyddet ska övervägas från fall till fall.

En vuxen kan måhända skriva ned det som barnen berättar med användning av ett språk som är specifikt för hen själv, med högtravande begrepp eller fackspråksuttryck. Det lönar sig att begrunda, hur man delvis skulle kunna bevara det som barnen själva berättar som stöd för materialet. Citat kan ändå inte frikopplas från sitt sammanhang. Ibland krävs det en beskrivning av den situation där informationen har uppstått för att man ska förstå dem.

Undvik den typ av högtravande indelning i teman, via vilken barnets budskap kan förlora sin betydelse.