Bild
I undervisnings-, småbarnspedagogiks-, lekparksverksamhets, -, ungdoms-, kultur- samt social- och hälsovårdstjänsterna görs det dagligen många val som har konsekvenser för barn och unga och fattas små vardagliga beslut. I alla dessa vardagliga val och beslut ska barnets bästa beaktas, även om det inte är fråga om egentliga administrativa beslut: ett barn har rätt att få sitt bästa beaktat även i dessa små vardagliga frågor.
Beaktandet av barnets bästa i vardagen förutsätter att varje kommunal arbetstagare som kommer i kontakt med barn och unga utför sitt arbete iklädd Barnens bästa-glasögonen.
Ifrågasätt invanda sätt att gå tillväga.
En arbetstagare ska kunna motivera hur en verksamhet främjar och respekterar att barnets bästa förverkligas. Det är av största vikt att barnets och ungas rättigheter förverkligas på ett konkret sätt i hens vardag och liv, här och nu. Barnen har rätt att känna till sina egna rättigheter. De som arbetar med barn och unga har en nyckelroll vad gäller att säkerställa detta.
Det är roligt att vara pigg i skolan
Skolan brukade börja klockan nio – förutom fredagar, när man började klockan åtta och slutade vid tolvsnåret. Lärarna var nöjda med denna tidtabell och en av dem konstaterade någon gång att ”här har man verkligen inte funderat på något barnets bästa”.
Sedan beslutade man ändå att fundera. Det kom i dagen att barnen faktiskt önskade senare start på fredagarna, så att de inte skulle vara så trötta på morgonen.
Skolan beaktade barnens önskemål. Man började på fredagarna gå i skola från nio till ett. Alla lärare tyckte till en början inte om detta, men började så småningom anpassa sig. Det var egentligen till och med ganska trevligt att börja veckans sista dag i lugn och ro innan eleverna kom, diskutera med kollegorna och förbereda sig för lektionerna. Eleverna var inte längre så trötta och oroliga som förut, vilket också underlättade lärarnas arbete.
Skolan brukade börja klockan nio – förutom fredagar, när man började klockan åtta och slutade vid tolvsnåret. Lärarna var nöjda med denna tidtabell och en av dem konstaterade någon gång att ”här har man verkligen inte funderat på något barnets bästa”.
Sedan beslutade man ändå att fundera. Det kom i dagen att barnen faktiskt önskade senare start på fredagarna, så att de inte skulle vara så trötta på morgonen.
Skolan beaktade barnens önskemål. Man började på fredagarna gå i skola från nio till ett. Alla lärare tyckte till en början inte om detta, men började så småningom anpassa sig. Det var egentligen till och med ganska trevligt att börja veckans sista dag i lugn och ro innan eleverna kom, diskutera med kollegorna och förbereda sig för lektionerna. Eleverna var inte längre så trötta och oroliga som förut, vilket också underlättade lärarnas arbete.