Först: barnets bästa är primärt

En prioritering av barnets bästa är en princip som det är lätt att instämma i. Men i praktiken kan det förstås på mycket olika sätt. Ibland blir man tvungen att diskutera om varför barnets bästa är av största vikt i förhållande till exempelvis andra åldersgruppers rättigheter eller ekonomiska faktorer.  

Ingen annan befolkningsgrupp ställs på detta sätt framför andra befolkningsgrupper. Att barnets bästa är av största vikt har i sig ett egenvärde och är en rättighet för barnet. Att beakta barnets bästa betjänar dock även hela samhällets bästa: när barnen får växa och utvecklas i så gynnsamma omständigheter som möjligt, blir samhället hållbart, tryggt och förmöget att förnya sig. Om barnen försummas och man handlar i strid med deras bästa gör det i stället hela samhället skört och ökar exempelvis hälso- och säkerhetsriskerna. 

De flesta vuxna vill uppriktigt beakta barnens bästa. Men vad är barnets bästa vid var och en tidpunkt? Har kan man klarlägga det? Hur förverkligas dess prioritet? Hur vet vi att vi inte av oaktsamhet, på grund av vår okunskap eller av någon annan orsak inte handlar på ett sätt som går emot barnets bästa? Vad som är barnets bästa i alla möjliga situationer, under alla tider, är omöjligt att fastslå. Att barnets bästa är så komplicerat kan de facto lätt leda till att denna rätt inte alls förverkligas. 

Fastän man i princip vill främja barnets bästa, blir det i praktiken ofta överkört av andra, ”viktigare” frågor. Det är bråttom. Pengarna räcker inte till allt. Det finns inte information. Det finns också många andra viktiga intressen. Arbetet är faktiskt mer komplicerat än vad man kunde tro, eftersom situationerna för olika barn noggrant betraktade är alldeles olika. Man kom inte att tänka på – eller tänkte nog, men litet för sent. 

Finland är bundet av såväl konventionen om barnets rättigheter och andra människorättskonventioner som av våra nationella lagar. Förpliktelsen att bedöma barnets bästa och att i mån av möjlighet ska prioritera det i beslutsövervägandet gäller såväl ett enskilt barn som barn och unga som grupp. När barnets bästa styr myndigheternas verksamhet och barnets bästa beaktas aktivt i allt beslutsfattande som gäller barn, erhålls det bästa förebyggande rättsskyddet för barnet och barnen.  

Barn är varje människa under 18 år. Ett barn kan inte såsom beroende av vuxna bevaka sina intressen på samma sätt som fullvuxna. Därför faller detta ansvar på de vuxna. I kommunen ankommer denna uppgift på tjänsteinnehavarna, arbetstagarna och beslutsfattarna.  

Småbarnspedagogiken, undervisningen och hälsovården samt många social-, kultur-, idrotts- och fritidstjänster berör barn och unga direkt. Förpliktelsen att prioritera barnets bästa gäller dock även de verksamheter där effekten med tanke på barn och unga är mer avlägsen eller indirekt. Sådana är till exempel trafiken, markanvändningen, samhällsplaneringen och miljövården. Det är alltså sannolikt att det också är din uppgift att bedöma barnets bästa och handla därefter. 

Uppgiften är inte lätt, eftersom det inte tillnärmelsevis alltid är enkelt att bedöma barnets bästa, för att inte tala om att förverkliga det. Beslutens konsekvenser för barn kan vara överraskande – men just därför är det skäl att diskutera dem omsorgsfullt i förväg, när möjligheterna att påverka är som störst.