Bild
Samma utgångspunkt, men hur?

Likabehandling

LÄSTID: 6min
Video URL

 

Många tänker att ”i vår kommun diskrimineras inte ett enda barn” – verkligen inte? Hur vet ni det? Det finns många sorters diskriminering, och det är inte lätt att se eller identifiera alla dess former. All diskriminering skadar dock det barn eller den unga person som blir utsatt för den. Därför är det viktigt att reflektera över hur kommunen säkerställer att alla barn och ungdomar är likställda och omvandlas till en möjliggörande kommun. 

 

Ett barn är alltid i första hand ett barn

I varje kommun i Finland finns det barn och unga som upplever att de ogrundat försatts i en sämre position än andra. Deras upplevelse är sann. Deras situation är sann. Kommunen har en lagstadgad skyldighet att agera.  

Dessa barn och ungdomar kan ha en kroppsskada, sjukdom eller ett annat funktionshinder. De kan vara födda utomlands. De kan bo i en fosterfamilj, i ett familjehem eller på en anstalt. Av dessa barn och ungdomar har 40 procent upplevt diskriminerande bemötande. Såväl i skolan som på fritiden är deras möjligheter till ett gott liv sämre än för andra.  

Barnet kan komma från en fattig familj. Barnet kan tillhöra en regnbågsfamilj eller höra till en sexuell eller könsminoritet. Hen kan höra till en etnisk minoritet eller ha språkkunskaper som inte räcker till för kommunikation utanför familjen. Hens upplevelser av en sämre position än andras kan också hänga samman med religion, övertygelse eller egna eller närståendes åsikter.  

Så är det, men så ska det inte vara. Så får det inte vara. Barnet är alltid i första hand ett barn, en individ och sig själv – inte företrädare för någon grupp, egenskap eller livssituation.   

Upplevelser av underlägsenhet, utanförskap eller annan slags diskriminering borde inte höra till ett enda barns liv.  

Det är kommunens uppgift att se till att barn och unga får samma utgångspunkt i livet. Barnets rätt till icke-diskriminering och jämlikhet avser att varje barn får leva sitt liv som sig självt som är lika värdefullt som alla andras.  

Fången av fördomar?

Få uppfattar sig själva som skyldiga till diskriminering, men ändå upplever 18 procent av alla finländare att de har blivit utsatta för något slags diskriminering.   

Varje människa har fördomar. De styr vår verksamhet och påverkar vårt beslutsfattande. Fördomar hör till mänskligheten, men det är viktigt att ingen behöver bli begränsad av dem. En högklassig och likvärdig service är möjlig, fastän vi människor har mångahanda förväntningar och fördomar om varandra. När man bygger upp en barnvänlig kommun är det viktigt att personalen och beslutsfattarna identifierar sina egna fördomar och vad de anser vara ”normalt” och vad inte. Var går dina gränser? Hur identifierar du dem, och hur skulle du vid behov kunna komma över dem?  

Diskriminering är sällan avsiktlig. Diskriminering ansluter sig ofta till bristande kunskaper, normativa attityder och till att personalen och andra aktörer i sitt dagliga arbete inte lägger märke till diskriminerande strukturer och tillvägagångssätt. FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sin anmärkning (2011) uppmärksammat bristen på information om levnadsförhållandena i Finland i synnerhet för barn som lever i fattigdom, har funktionsnedsättning, har minoritets- eller invandrarbakgrund och är omhändertagna. 

Varje myndighet ska säkerställa att varje barn har likvärdig tillgång till den tjänst den ansvarar för. Likvärdighet ska förverkligas i barnets varje rättighet, för vilken kommunen ansvarar. När kommunen redan från första början i planeringen beaktar möjligheten för varje barn att bli användare av tjänsterna, undviker man klagomål och producerar hög kvalitet på eget initiativ. En icke-diskriminerande kommun är en möjliggörande kommun.   

Det första steget är att vakna till insikt och identifiera 

 

Den här saken har vi ännu inte tänkt på tillräckligt. Här har vi ännu inte gjort tillräckligt. De följande stegen är praktiska åtgärder, planering och genomförande. 

I det här avsnittet berättar vi hur kommunen för egen del möjliggör ett jämlikt och icke-diskriminerande liv för varje barn och ung person.  

Varför ska kommunen främja jämlikhet för barn och unga?

Image
Vihko-ikoni.

Juridiska orsaker: Det är en lagstadgad uppgift för kommunen att främja jämlikhet. Den nationella lagstiftningen i Finland (grundlagen, diskrimineringslagen, lagen om grundläggande utbildning, lagen om småbarnspedagogik och socialvårdslagen) och EU:s lagstiftning förpliktar därtill. Dessutom förpliktas Finland av internationella människorättskonventioner, såsom FN:s konvention om barnets rättigheter. Den förbjuder all slags diskriminering på grund av orsaker med anknytning till barnet eller dess vårdnadshavare. Barnen ska bemötas jämlikt i förhållande till såväl den vuxna befolkningen som till varandra.  

Image

Mänskliga och etiska orsaker: Var och en har rätt till ett gott liv och välfärd. Ett barn eller en ung person som är diskriminerad kan inte leva ett fullödigt liv. Hens hälsa blir lidande, hen upplever otrygghet och utanförskap. Förlorade möjligheter är ett bekymmer för såväl individen som samhället.  

Image

Samhällelig och ekonomisk nytta: Välmående barn och ungdomar i kommunen bygger upp en god framtid för alla. Social stabilitet, goda befolkningsrelationer och en fungerande kommunikation ligger i allas intresse. En marginaliseringsspiral blir dyr för såväl individen som kollektivet: en anhopning av problem påverkar alla delområden i barnets liv. Å andra sidan är ett tillräckligt stöd i rätt tid ett effektivt medel att rätta till situationen. Varje barns och ung persons delaktighet och acceptans förstärker kommunens livskraft såväl nu som i framtiden.  

FRÅGA
Varför ska vi främja jämlikhet av barn och unga personer?
  1. Därför att lagen säger så? 
  2. Därför att internationella konventioner förpliktar därtill? 
  3. Därför att jämlikhet ger alla kommuninvånare ett gott liv? 
  4. Därför att en jämlik kommun är en livskraftig livsmiljö?