Bild
Jag hör till gänget, jag är viktig och jag påverkar

Delaktighet

Olika slags barn betjänas av olika slags modeller

LÄSTID: 4min

Delaktighet är en rättighet för såväl tystlåtna som slagfärdiga barn, barn som talar främmande språk och barn som talar finska/svenska, barn med och utan funktionshinder. Delaktigheten ska vara inkluderande, dvs. erbjuda olika modeller för att förverkliga delaktighet, utifrån barnens olika behov. 

Delaktighet är att undanröja hinder och skräddarsy stöd

Delaktighet tillkommer inte bara hurtiga, utåtriktade och vältaliga barn och unga. Den tillkommer i lika mån blyga, tystlåtna och tillbakadragna. Delaktighet tillkommer också dem som inte kan uttrycka sig själva genom att tala eller skriva eller på finska/svenska. 

Barnen och barngrupperna är sinsemellan mångskiftande. Till gruppen under 18 år hör såväl en bebis eller tulting som en 17-åring som närmar sig vuxen ålder. Barnen lever i mycket olika verkligheter: fattigdom, sjukdomar och problem i familjerna påverkar barnen. Ensamhet orsakar också sårbarhet. Man blir alltid tvungen att röja undan hinder för att delaktighet för var och en ska kunna förverkligas. 

Diskriminering begränsar och förlamar

Image

Redan fruktan för diskriminering begränsar en ung persons liv. En ung person vågar inte komma med, om hen är rädd för andras fördomar. Hen törs inte vara aktiv och synlig. Enligt ungdomsbarometern (2014) upplever majoriteten av alla unga att de i något skede av sitt liv har blivit diskriminerade. 

Image

Ekonomiska problem diskriminerar. Brist på pengar kan hindra deltagande i det som andra unga gör.  

Image

En fjärran belägen boplats kan vara ett hinder för delaktighet. En ung kan bli utan exempelvis hobbyer och kamratkretsar.  

Image

För att delta krävs det tillräckligt med självkänsla, kunskap och kommunikationsförmåga. Goda erfarenheter uppmuntrar, dåliga kan förlama och göra att man inte försöker på nytt.    

Kommunen ska fästa särskild uppmärksamhet vid att rätten till delaktighet förverkligas även för de barn som är i utsatt position. Det finns inga färdiga modeller som lämpar sig för alla och är användbara i varje situation. Kommunen ska säkerställa att rättigheterna till delaktighet förverkligas för exempelvis barn och unga med funktionsnedsättningar, barn som är långtidssjuka, hör till minoriteter och är placerade utanför hemmet.     

I praktiken betyder detta till exempel att:

Image

Man beaktar att ett sätt att föra dialog inte når alla. Det finns ett flertal metoder för att samla in åsikter. Skaffa dig information om dem! Med hjälp av olika metoder kan man få synpunkter även från barn som inte kan svara på enkäter, kan språket eller kan tala.   

Image

När man hör små barn och sådana som talar ett annat språk kan man använda hjälpmedel som utvecklats för personer med funktionsnedsättning (bildredskap, diskussionsmatta, resursstärkande interaktion). Se närmare: http://papunet.net/materiaalia/ (på finska) 

Image

Man stöder utvecklingen och bevarandet av mänskliga relationer som är viktiga för ett barn och en ung person i synnerhet när barnet eller den unga är placerad utanför födelsehemmet.  

Image

I planeringen av offentliga lokaler och kollektivtrafik begär man åsikter i synnerhet av rörelsehämmade barn och ungdomar.    

Image

När man letar efter kandidater till representativa delaktighetsstrukturer, såsom till ungdomsfullmäktige, elevkårernas styrelser eller barnparlamentet, uppmuntrar man unga från olika slags bakgrunder och företrädare för alla kön att delta. Man säkerställer att de barn som kommunicerar exempelvis på andra språk eller sätt än majoriteten har en faktisk möjlighet att delta representativt. Detta kan innebära bland annat att man ordnar så att de får till exempel en tolk eller en stödperson till elevkårens sammanträden, beroende på situationen.     

Image

I kommunens delaktighets- eller interaktionsplaner beaktar man i synnerhet de barn och unga som är i en utsatt position. 

Image

Från ensamhet är det svårt att ta sig till delaktighet – i synnerhet om man blir tvungen att göra det ensam. De kommunala aktörerna strävar efter att identifiera ensamheten och leta fram en utväg ur den tillsammans med barnet eller den unga.  

Image

Låt oss söka upp barnen. Vi träffar då på sådana barn som inte nödvändigtvis kommer till de situationer eller evenemang som ordnats: Vuxna kan söka upp barnen genom att träffa exempelvis skolklasser eller daghemsgrupper. Man kan också söka upp barn på de fritidsplatser som är typiska för dem.  

FRÅGA
Var hittar jag barn och unga att höra?
  1. På daghemmet, i skolan, i yrkesläroanstalten? 
  2. I sammanslutningar, klubbar, föreningar? 
  3. På shoppingcentret, affärscentret, stationen, ungdomsgården? 
  4. På nätet: På Instagram, Snapchat, Tiktok?