Bild
Samma utgångspunkt, men hur?

Likabehandling

LÄSTID: 7min

I en barnvänlig kommun betraktas inte ett enda barn som ett ”riskbarn”, utan varje barn är en stor möjlighet. Detta syns och hörs också i hur personalen och beslutsfattarna talar om barnen och familjerna. Det finns inte ”problemfamiljer”, fastän familjerna skulle ha problem, som man sedan reder ut.  

Hur identifierar vi ett barn som behöver stöd?

Barnens och familjernas situationer är föränderliga. Kommunens servicenätverk ska bemöta de olika och förändrade behoven och reagera enligt situationens krav. Fastän ett barn skulle ha svåra utgångspunkter, ska hens utveckling stödas med högaktning och med skydd av barnet. Genom att konkretisera får man fart på tankarna. 

Reflektera hur aktörerna i er kommun identifierar och stöder ett barn som

Jämlikhet betyder inte bara avsaknad av diskriminering. En barnvänlig och likställd kommun är en möjliggörande omgivning för varje barn och ung person. 
 

De gamlas dans på ett nytt sätt 

I gymnasiet Kallion lukio i Helsingfors dansas den traditionella ”de gamlas dans” (eller karonka) på ett nytt sätt. Ett danspar behöver inte bildas enligt den traditionella könsfördelningen av en flicka och en pojke, utan paren kan bildas oberoende av kön.  Var och en kan dansa dessa roller oberoende av sitt eget kön. Inte bryter man här medvetet mot några traditioner, utan man är medveten om att människorna är olika” sade gymnasisten och styrelseaktivisten i elevkåren Linus Peltonen i en intervju i Helsingin Sanomat 13.2.2020.   

På vilket sätt främjar kommunen barnens och ungas jämlikhet med

  • Strukturer: Vid organiseringen av de kommunala tjänsterna beaktar man från första början att de ska lämpa sig för precis alla. Människorna behöver inte delas in i olika grupper när tjänsterna byggs upp enligt principen PlaneraDesign för alla. Då är det till exempel inte något separat eller extra arbete att stödja eller betjäna ett barn med funktionsnedsättning (såsom ett handikappat barn), utan en del av kommunens normala serviceutbud, som är tillgängligt för alla. Var och en kan använda en toalett som är hinderfri och avsedd för alla kön. En lättförståelig text betjänar alla. Ett klokt stöd för vilket det ställts tillräckliga resurser till förfogande gör det möjligt för elever med specialbehov att studera i samma klass som övriga elever. 
Bild
""
  1. Kommunen betjänar bara en del av de behövande 
  2. eller ordnar olika tjänster för olika grupper   
  3. eller skiljer åt människor inom tjänsten 
  4. eller ordnar tjänsterna så att de lämpar sig för alla 
  • Praxis: Genom ord och handling. Minst en tredjedel av de finländska familjerna bryter mot kärnfamiljsmönstret. Till de största grupperna hör familjer med en förälder och ombildade familjer. I en barnvänlig kommun är familjernas olika former utgångspunkten, inte ett undantag. Inte en enda familj kan definieras med bara ett enda ord, såsom invandrar-, ensamförsörjar- eller regnbågsfamilj.  
  • Till det praktiska livet hör också kommunen som fysisk omgivning. I en jämlik kommun kan barn och ungdomar som bor på olika håll röra sig och ägna sig åt fritidssysselsättningar. Platserna och trafiken är hinderfria. 
  • Attityder. En normkritisk blick hjälper att utveckla tjänsterna så att de betjänar alla. Vilka är de exkluderande rutinerna som vi anser vara så normala att vi inte ens lägger märke till dem? Förutsätter vi av olika människor olika saker eller bara ett visst slags beteende? ”Jag hoppas att ingen i fortsättningen ska behöva komma ut ur garderoben, för inte kommer ju heterona heller ut.” 
  • Kunskap: Det krävs en skarp blick och ett aktivt grepp för att identifiera och stödja i synnerhet de barn och ungdomar som är i en utsatt ställning. Att det ”i snitt” går bra är inte hela sanningen. 
  • Avsättning av resurser: Skapandet av jämlika och möjliggörande strukturer och sedvänjor förutsätter typiskt att det avsätts en aning extra resurser åtminstone i begynnelseskedet. När utvecklingsbehovet har identifierats och principen planera för alla har omsatts i praktiken, minskar behovet av extra resurser. 
  • Fakta: En barnvänlig kommun vet vem och hurdana dess barn och ungdomar är, var de finns och vad de behöver. 
  • Även små procenttal har betydelse. Till exempel är det ett stort tal att två procent av åttonde- och niondeklassisterna upplever ensamhet och mobbning. Talen för omhändertagna ungdomar och utrikes födda (8 och 11 procent) är ännu mer oroväckande. En barnvänlig kommun skaffar information om sina invånare och använder den.   
  • Planering och uppföljning: Kommunens lagstadgade likabehandlingsplanering gäller förutom vuxna i lika mån barn och ungdomar. Till processen hör även uppföljning och insamling av information om hur planerna har realiserats.  

Fem steg mot likabehandling

Image

Identifiera: Vem och hurdana är barngrupperna och de enstaka barnen i er kommun? Undersök hur dessa barn och grupper knyts samman med de kommunala funktionerna. Hur beaktas till exempel barn som bor i fattiga familjer i planläggningen eller fritidstjänsterna? Hurdana barn och i vilka situationer lever de barn som kommunens personal och beslutsfattare kommer att tänka på när man talar allmänt om ”barn”? Hurdana är de standardantaganden om en familj eller ett barn som styr er kommun? 

Image

Kartlägg: Till vilka mer omfattande planer och helheter, som redan har verkställts i er kommun, ansluter sig era observationer? Vad sägs det om barn och unga i hela kommunens plan om likabehandling, jämställdhetsplan, delaktighetsplan eller välfärdsplan för barn och unga? Hur borde dessa planer kompletteras eller uppdateras? 

Image

Granska barn- och familjetjänsterna i ert verksamhetsområde ur barnens och de ungas synvinkel. Hur realiseras principen  för alla? När räcker de gemensamma och likadana tjänsterna för alla, när behövs det öronmärkning eller positiv särbehandling? 

Image

Skaffa er utbildning: Hur ordnas jämlikhets- och människorättsutbildning för den personal som arbetar med barn och unga? Och hur är det med de förtroendevalda? 

Image

Agera: Också små dagliga handlingar och rutiner har stor effekt.  

Fråga
Hur kan vi främja likabehandlingen bland barn och unga? Genom att...
  1. veta vilka våra små och unga kommuninvånare är? 
  2. fråga hurdana tjänster dessa våra kommuninvånare behöver? 
  3. se till att vi har tillräckliga resurser för tjänsterna? 
  4. följa med att saker och ting går i rätt riktning?