Samma utgångspunkt, men hur?

Likabehandling

Hur kan jag som tjänsteinnehavare eller arbetstagare främja jämlikhet bland barn och unga?

LÄSTID: 3min

Du har i ditt jobb till och med många möjligheter att främja jämlikhet bland barn och unga i kommunen. Du kan observera, identifiera, minnas, inse, ta upp, föreslå och agera.  

Checklista för tjänsteinnehavare och förtroendevalda

Ett barn är alltid i första hand ett barn – inte en handikappad, en som talar ett främmande språk, hör till en minoritet, är fattig, har utländsk bakgrund, är företrädare för sitt kön eller något annat motsvarande. 

Ett barn är inte föremål för åtgärder, utan en aktiv aktör i sitt eget liv.  

Alla barn och familjer har inte samma utgångspunkt. Många behöver stöd eller undanröjande av hinder för att komma till startlinjen.  

Alla barn och familjer har inte samma utgångspunkt. Många behöver stöd eller undanröjande av hinder för att komma till startlinjen.  

Likabehandling betyder inte nödvändigtvis detsamma för alla. En rättrådig kommun identifierar olika slags behov hos sina invånare och tillfredsställer dem.  

Det finns ingen genomsnittsfamilj. Det finns mångfald överallt. 

All diskriminering sker inte medvetet. Det är yrkesskicklighet att identifiera sina egna rädslor, attityder och fördomar och komma över dem i det egna arbetet.  

Anta inte – fråga hellre. Ibland räcker tanklöshet för att leda till diskriminering. 

Att mötas är en av dagens många arbetsuppgifter för en tjänsteinnehavare eller arbetstagare. För ett barn och dess familj är det en speciellt betydelsefull stund. Vid mötena är det viktigt att stanna upp, lyssna och vara närvarande för barnet och den unga. 

Jämlikhet ska förverkligas i all kommunal service. Som tjänsteinnehavare eller arbetstagare ansvarar du för det i ditt eget arbete. Som medlem av din arbetsgemenskap svarar du för din egen del för att ni tillsammans identifierar utvecklingsbehoven och reagerar på dem.  

""

 

 

“Vad vill du att jag ska kalla dig? 
Invandrare? Flykting? Nyfinländare?” 

“Aisha skulle vara bra.” 

Fråga
Kommer det ofta på tal hos er att …
  1. når det här verkligen alla? 
  2. vilka är de som man särskilt måste bjuda in/leta upp/be följa med? 
  3. vilken är den tröskel som kan hindra någon att ta del av tjänsten?  
  4. vilka är våra egna blinda fläckar? 

Praktiska tips för jämliikhet

Fråga alltid: Vems röst är det  som inte blir hörd? Vem kommer vi inte ihåg, ser eller kommer att tänka på? 

Anta inte någonting om någon. Fråga hellre.  

Använd neutrala ord. Tala om vårdnadshavare, inte om föräldrar eller mor och far, om du inte känner till familjens sammansättning. Tala inte ”om dem”, utan till dem och med dem.  

Respektera det du hör. Ifrågasätt inte någons upplevelse av sig själv, exempelvis hens kön  eller hens identitet. 

Kom ihåg att varje människa är en summa av många saker. Lyft inte fram en egenskap framom de andra. Respektera vars och ens integritet. ”Jag är blind, jo, men inte bestämmer den här blindheten så hemskt mycket hurdan jag är som människa.” 

Bjud in erfarenhetsexperter från organisationer som representerar olika grupper av människor, som utbildare till era evenemang.  

Kom ihåg att det bland kommunens personal eller de beslutsfattare som valts genom val inte finns ett enda barn. Det är din uppgift som vuxen att ”företräda” barn och unga.  

Tänk på hur du kommunicerar. När du väljer bilder för din förvaltning och en postning på sociala medier, ska du minnas att det bland barn och unga i din kommun finns barn i många färger med och utan funktionsnedsättning och att också en liten hijabklädd flicka är en likvärdig kommuninvånare. 

När du talar om ett barns angelägenheter, tala direkt till barnet – naturligtvis med beaktande av åldern och utvecklingsnivån.  

Diskriminerar jag verkligen? Jag menade bara väl!

Det är lättast för var och en att förstå en sådan människa, vars liv, erfarenheter och värderingar påminner om ens egna. Att möta en annorlunda person kräver alltid att man anstränger sig en smula. Det är viktigt att konstatera och medge att var och en har föreställningar om andra. Det är väsentligt att var och en identifierar sina egna föreställningar och kommer över dem. 

Utbildning och diskussioner med kollegorna är bra sätt att identifiera sina egna föreställningar. Följande test kan hjälpa en att förstå det egna tänkandet. 

Harvard-universitetets subtle bias-test visar varje människas omedvetna föreställningar på ett överraskande sätt! 
Testet identifiering av fördomar i handboken Anta inte  s. 66 (obs. Tyvärr testet finns bara på finska. Detta ska inte användas som en öppen uppgift i gruppsituationer, men är ett bra test för en personlig reflektion). Övningen identitetsgestalt (s.12) visar hur identiteten formas av många bitar.    

< FÖREGÅENDE AVSNITT
FÖLJANDE AVSNITT >
Lähteet ja lisätietoa
Hyödyllisiä linkkejä aiheesta