Bild
För att växa behövs det stöd och trygghet

Rätt till liv, överlevnad och utveckling

LÄSTID: 10min

Man kan förebygga våld med information och genom att påverka attityderna. Att lära barn integritet, att tala öppet och en antivåld-atmosfär är effektiva medel. Varje barn ska veta att man inte får våldföra sig på hen.  

Information förebygger våld och skapar trygghet

Drömmar bland barn i lågstadieåldern som upplevt våld i hemmet 
Någon vuxen för vilken man kan berätta allt. 
En känsla att jag inte är ensam. 
Ett tryggt och snyggt hem. 
Roliga stunder, när man inte behöver stressa. 
Mycket mer kärlek och vänskap. 
En människa som aldrig lämnar mig. 
Källa: Rädda Barnen rf, projektet Arjesta voimaa  

Våld kan förebyggas och man kan och ska ingripa i det. En stat som förbundit sig till konventionen om barnets rättigheter ansvarar för att barnets rätt till ett tryggt liv förverkligas. De kommunala tjänsteinnehavarna och arbetstagarna har här en central roll: de är de pålitliga vuxna, som barnet är i kontakt med i sin vardag, som det kan tala med och som har medel att hjälpa. 

Att lära barn integritet innebär att man förstärker barnens och de ungas resurser, en positiv kropps- och självkänsla samt krishanteringsmekanismer. Man kan lära barn i olika ålders- och utvecklingsstadier integritet på olika sätt. Syftet är att ge barnet medel och färdigheter att skydda sig självt och försvara sina egna gränser. I integritetsfostran är det dock skäl att göra klart att det alltid är den som utövar våld som bär ansvaret får det. Våld berättigas aldrig av att offret inte har kunnat försvara sig. 

Arbetet mot mobbning och annat våld börjar redan när barnet är alldeles litet. Arbetet kan stödas på rådgivningsbyrån och i småbarnspedagogiken. Sådant familjearbete som avses i socialvårdslagen kan i kommunerna utföras i form av socialservice i samarbete med rådgivningsbyrån, småbarnspedagogiken eller skolan. När kommunen använder resurser för familjearbete och annat förebyggande tidigt stöd, minskar detta arbete behovet av åtgärdande insatser, det förbättrar barnens och familjernas livskvalitet samt ger upplevelser av att man klarar sig. Det våldsbekämpande arbetet borde vara systematiskt och synligt i såväl småbarnspedagogiken som skolan.   

Det bästa sättet att förebygga våld är att utveckla interaktions- och problemlösningsfärdigheterna.   

När fostrarna stöder utvecklingen av barnens socioemotionella färdigheter och att agera i grupp, minskar risken för våldsamt beteende ansenligt.   

Läroanstalternas gemensamma elevvårds- och elevhälsoarbete spelar en viktig roll i verksamheten mot mobbning och annat våld, rehabilitering av dem som är föremål för våld och i att hjälpa utövarna av våld att bli fria från sina destruktiva beteendemönster. I flera tiotals kommuner finns det också Ankarverksamhet. Syftet med den är att stödja och hjälpa 15–20 år gamla unga som gjort sig skyldiga till brott genom att bryta brottsspiralen med hjälp av sektorövergripande arbete. Många unga som gjort sig skyldiga till brott har erfarenhet både av att bli föremål för våld och att utöva våld.       

Kommunen kan i sin egen kommunikation främja icke-våld synligt och proaktivt. En trygg kommun, där det finns förebyggande medel mot allt våld, är något att vara stolt över.  

Källa och mer information om ämnet: åtgärdsplanen En barndom utan våld 2020; i synnerhet kapitlen 7 och 9.

Snackkompis är ett bra ord 
”Skulle kuratorn och psykologen kunna vara aktivt med i skolans vardag, så att de inte skulle vara bara på sitt eget rum? Så att de skulle känna också de elever som inte är ’klienter’. Det känns stigmatiserande att gå till psykologen och kuratorn. Man skulle kunna sänka tröskeln att gå till dem genom att ändra servicens namn, till exempel till ’snackkompis’.” En åsikt från en ungdomsverkstad. 

Hur kan man identifiera våld mot ett barn?

Det har bevisats att våld och vanvård samt försumlig behandling utgör en allvarlig risk för ett barns och en ung persons utveckling. De äventyrar också inlärningen och välmåendet ansenligt. Våld lämnar livslånga spår, och skadliga upplevelser i barndomen och vanvård försvagar hälsan och livskvaliteten även i vuxen ålder. Enligt forskningsresultat är psykiskt våld och vanvård minst lika skadliga för barnets uppväxt och utveckling som fysiskt våld och aga. 

Om du som tjänsteinnehavare eller arbetstagare misstänker våld mot ett barn, är det din skyldighet att agera och göra en anmälan till polisen eller barnskyddet.  

Det är bra att minnas att inte heller fysiskt våld alltid lämnar synliga spår.  

Det kan vara svårt även för yrkesfolk att identifiera våld och vanvård, eftersom de flesta tecken kan ges många olika tolkningar. Det kan också vara svårt att konfronteras med ett barns nöd. Därför behöver de kommunala arbetstagarna information och utbildning om identifiering av illabehandling av barn och hur man ska gå tillväga i situationen. 

En misstanke om att ett barn upplever fysiskt eller psykiskt våld kan väckas av yttre tecken, habitus och uppträdande eller tecken på misshandel som syns på barnet.   

MER INFORMATION

Läs mer om hur man ska gå tillväga om man misstänker att ett barn har blivit utsatt för våld

För det mesta uppstår misstanken utifrån något barnet berättar. Det är då synnerligen viktigt att höra barnet i en lugn situation och miljö. Ställ öppna frågor: vad har hänt, berätta hur situationen förlöpte, vem var på plats, vad gjorde de. Ställ inte ledande frågor i stil med ”var det alltså så att …” eller ”var det inte så att …” Spela in situationen som en ljudupptagning eller skriv upp ordagrant vad du frågade och vad barnet svarade. Noggranna anteckningar eller en inspelning är till hjälp vid den vidare utredningen av saken.  

Observera att ett barn som upplevt våld inte nödvändigtvis uppvisar några känsloreaktioner alls. Ett litet barn förstår inte nödvändigtvis vad som har hänt och kan inte alltid verbalisera det.  

Man får och det lönar sig alltid att begära stöd för att identifiera våld exempelvis av barnskyddet eller polisen.  

Unga som har råkat ut för våld i sin barndom har berättat att de vuxna antingen inte kunnat eller vågat fråga tillräckligt om tryggheten i familjen. Som barn var det svårt att själv ta upp saken.    

”Känslorna var ambivalenta: å ena sidan ville jag att någon skulle fråga. Samtidigt kände jag lojalitet mot den egna familjen och ville inte orsaka svårigheter för mina egna föräldrar. Frustrerad hoppades jag att någon vuxen skulle ha kunnat plocka fram signaler av det betryckta eller apatiska kroppsspråket. Känt igen att sakerna inte var helt i sin ordning hemma. Böjt sig ner mot mig, frågat om allt är bra eller frågat om jag är rädd för någonting”, minns skribenten sin barndom i Förbundet för mödra- och skyddshems blogg under temat Månne jag vågar berätta, om du inte står ut att höra? 

Din uppgift som vuxen är att våga ta våld till tals. Enkla frågor är bra: Hur mår du, allvarligt? Är det något som tynger dig, som du vill tala om? Är du rädd? Hur har du det med föräldrarna? Har du ännu någon annan sak i tankarna, som vi skulle kunna prata om? 

Också skrikande är våld 
En man och ett ungefär treårigt barn vandrar på en parkeringsplats, där det finns stora vattenpussar. Barnet försöker undvika dem och hamnar långt efter mannen, mannen skriker: ”Försök nu satan komma därifrån! Kan du inte för fan komma, satan!” Språkbruket och situationens stämning uppfyller kriterierna för psykiskt våld. 

 

Ett enda tryggt vuxenförhållande kan rädda

Även ett barn eller en ung som lever i svåra situationer kan växa upp till en balanserad vuxen, om hen får tillräckligt stöd och vid rätt tidpunkt.

Image

Trygga vuxna: Ett enda tryggt vuxenförhållande kan rädda. En viktig person kan – förutom den egna vårdnadshavaren eller någon i hens ställe – vara exempelvis en socialarbetare, lärare, tränare, hobbyinstruktör eller ungdomsarbetare i kommunen.  

Image

Upplevelsen av att klara sig: Denna upplevelse kan man få i skolan, i en fritidssysselsättning eller i vänkretsen. 

Image

Rätt information: Ett barn eller en ung person ska erbjudas sådan information om situationen som lämpar sig för hens ålders- och utvecklingsnivå, om hens rättigheter och stödmöjligheter när barnet eller hens familj har sjukdomar, utkomstproblem eller andra svårigheter. 

Image

Stöd och hjälp i speciella situationer: I en barnvänlig kommun gör man sektorövergripande samarbete mellan olika aktörer för barnets bästa.  

I barnens dödsorsaker accentueras olyckshändelser och självmord

När en ung person dör är orsaken för det mesta inte någon sjukdom, utan självmord eller en olyckshändelse. Kommunerna kan påverka dessa med förebyggande åtgärder. 

I en europeisk jämförelse är självmordsdödligheten i Finland hög. Av dödsorsakerna bland finländare i åldern 15–24 år är över en tredjedel självmord. 

Under de senaste åren har ungefär var tionde av dem som begått självmord varit ung.  

De ungas sjukdödlighet är i Finland i allmänhet låg, varför olycksfallens och självmordens relativa andel av alla dödsorsaker är stor, 70–80 procent (THL 2018, 46).  

Enligt forskningen har merparten av de unga som begått självmord talat om sina avsikter. Varje sådant nödrop, fastän det är framfört hur otydligt eller lamt som helst, ska tas på allvar. Man måste reagera genast på det. Inte nästa vecka, inte nästa månad, utan genast i dag.   

MER INFORMATION

Läs mer om ämnet olyckshändelser.

Barnens och de ungas dödsfall genom olyckshändelser har minskat signifikant sedan 1970-talet. Trots det hör olyckshändelserna fortfarande till de vanligaste enskilda dödsorsakerna bland barn och unga och de orsakar årligen ett stort behov av sjukhusvård. Totalt sker en femtedel av alla dödsfall bland personer under 25 år till följd av en olyckshändelse. I samband med de återkommande olyckshändelserna bland barn och unga är det viktigt att även beakta bakgrundsfaktorer som eventuellt påverkar situationen, exempelvis barnets sjukdom eller våld.     

Mest dödsfall och förlorande av hälsa bland personer under 25 år orsakas i Finland av vägtrafikolyckor, förgiftningar, drunkning och fall. Av alla som omkommit i vägtrafiken var två procent och av de skadade sex procent under 15 år. Antalet dödsfall i trafiken bland unga i åldern 15–24 år har minskat, men fortfarande är ändå nästan var tredje person som skadas i vägtrafiken ung.   

En barnvänlig kommun analyserar alla sina verksamheter utifrån en övergripande säkerhetskultur, och beaktar de faktorer som skyddar och äventyrar välbefinnande och säkerhet. Primär- och mentalvårdstjänster som är lätt tillgängliga för barn, unga och familjer, trafikplanering, identifiering av farliga ställen och risksituationer och aktiv kommunikation samt att ta upp till diskussion insatser mot mobbning samt övrigt våld och sexuella trakasserier skapar en trygg kommun för alla.   

FRÅGA
Skulle kommunen kunna fråga de unga vilka farliga ställen de upptäckt
  1. på vägar, banor, gång- och cykelvägar 
  2. på broar, stränder, invid vatten 
  3. i byggnader 
  4. i parker, stationer, på uteplatser?