Kommunen har många medel att förebygga våld

Våld kan förebyggas och man kan och ska ingripa i det. En stat som förbundit sig till konventionen om barnets rättigheter ansvarar för att barnets rätt till ett tryggt liv förverkligas. De kommunala tjänsteinnehavarna och arbetstagarna har här en central roll: de är de pålitliga vuxna, som barnet är i kontakt med i sin vardag, som det kan tala med och som har medel att hjälpa. 

Att lära barn integritet innebär att man förstärker barnens och de ungas resurser, en positiv kropps- och självkänsla samt krishanteringsmekanismer. Man kan lära barn i olika ålders- och utvecklingsstadier integritet på olika sätt. Syftet är att ge barnet medel och färdigheter att skydda sig självt och försvara sina egna gränser. I integritetsfostran är det dock skäl att göra klart att det alltid är den som utövar våld som bär ansvaret får det. Våld berättigas aldrig av att offret inte har kunnat försvara sig. 

Arbetet mot mobbning och annat våld börjar redan när barnet är alldeles litet. Arbetet kan stödas på rådgivningsbyrån och i småbarnspedagogiken. Sådant familjearbete som avses i socialvårdslagen kan i kommunerna utföras i form av socialservice i samarbete med rådgivningsbyrån, småbarnspedagogiken eller skolan. När kommunen använder resurser för familjearbete och annat förebyggande tidigt stöd, minskar detta arbete behovet av åtgärdande insatser, det förbättrar barnens och familjernas livskvalitet samt ger upplevelser av att man klarar sig. Det våldsbekämpande arbetet borde vara systematiskt och synligt i såväl småbarnspedagogiken som skolan.   

När fostrarna stöder utvecklingen av barnens socioemotionella färdigheter och att agera i grupp, minskar risken för våldsamt beteende ansenligt.   

Läroanstalternas gemensamma elevvårds- och elevhälsoarbete spelar en viktig roll i verksamheten mot mobbning och annat våld, rehabilitering av dem som är föremål för våld och i att hjälpa utövarna av våld att bli fria från sina destruktiva beteendemönster. I flera tiotals kommuner finns det också Ankarverksamhet. Syftet med den är att stödja och hjälpa 15–20 år gamla unga som gjort sig skyldiga till brott genom att bryta brottsspiralen med hjälp av sektorövergripande arbete. Många unga som gjort sig skyldiga till brott har erfarenhet både av att bli föremål för våld och att utöva våld.       

Kommunen kan i sin egen kommunikation främja icke-våld synligt och proaktivt. En trygg kommun, där det finns förebyggande medel mot allt våld, är något att vara stolt över.  

Källa och mer information om ämnet: åtgärdsplanen En barndom utan våld 2020; i synnerhet kapitlen 7 och 9.

Det har bevisats att våld och vanvård samt försumlig behandling utgör en allvarlig risk för ett barns och en ung persons utveckling. De äventyrar också inlärningen och välmåendet ansenligt. Våld lämnar livslånga spår, och skadliga upplevelser i barndomen och vanvård försvagar hälsan och livskvaliteten även i vuxen ålder. Enligt forskningsresultat är psykiskt våld och vanvård minst lika skadliga för barnets uppväxt och utveckling som fysiskt våld och aga. 

Om du som tjänsteinnehavare eller arbetstagare misstänker våld mot ett barn, är det din skyldighet att agera och göra en anmälan till polisen eller barnskyddet.  

Det kan vara svårt även för yrkesfolk att identifiera våld och vanvård, eftersom de flesta tecken kan ges många olika tolkningar. Det kan också vara svårt att konfronteras med ett barns nöd. Därför behöver de kommunala arbetstagarna information och utbildning om identifiering av illabehandling av barn och hur man ska gå tillväga i situationen. 

En misstanke om att ett barn upplever fysiskt eller psykiskt våld kan väckas av yttre tecken, habitus och uppträdande eller tecken på misshandel som syns på barnet.   

När en ung person dör är orsaken för det mesta inte någon sjukdom, utan självmord eller en olyckshändelse. Kommunerna kan påverka dessa med förebyggande åtgärder. 

I en europeisk jämförelse är självmordsdödligheten i Finland hög. Av dödsorsakerna bland finländare i åldern 15–24 år är över en tredjedel självmord. 

De ungas sjukdödlighet är i Finland i allmänhet låg, varför olycksfallens och självmordens relativa andel av alla dödsorsaker är stor, 70–80 procent (THL 2018, 46).  

Enligt forskningen har merparten av de unga som begått självmord talat om sina avsikter. Varje sådant nödrop, fastän det är framfört hur otydligt eller lamt som helst, ska tas på allvar. Man måste reagera genast på det. Inte nästa vecka, inte nästa månad, utan genast i dag.