Kommunen som garant för ett gott liv för barnet

Förenta nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter trädde i Finland i kraft med status av lag 1991. Konventionen är bindande för Finland. Medlemsstaterna i FN upplevde det nödvändigt med en separat konvention om barnets rättigheter, eftersom de övriga människorättskonventionerna inte tar barnets särställning i beaktande då barnet utvecklas, barnets beroende av vuxna, barnets sårbarhet och barnets särskilda behov av skydd och omvårdnad. Konventionen om barnets rättigheter täcker alla viktiga delar av barndomen.  

Till konventionen hör: 

1. rätt till hälsa och välmående 
2. rätt till utbildning, lek, vila och fritid  
3. rätt till skydd  
4. rätt att delta i frågor som gäller det egna livet.   

SKonventionen fastställer även verkställighet samt vårdnadshavarnas och myndigheternas ansvar. 

Fyra allmänna principer i konventionen om barnets rättigheter 

I konventionen fastställs fyra allmänna principer, som ska tillämpas både som sådana och i samband med alla de övriga rättigheter som fastställs i konventionen. 

Alla mänskliga rättigheter är lika viktiga och avhängiga av varandra. Att en mänsklig rättighet förverkligas ger inte rätt att kränka en annan mänsklig rättighet.   

Konventionen förpliktar till att barnets bästa ska bedömas i en fråga som gäller barnet. Detta betyder att det är kommunens uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt barnet och det som ur barnets synpunkt är det bästa sättet att gå tillväga.   

Konventionen om barnets rättigheter framhäver barnets roll som medborgare och människa. Barnet är inte bara ett objekt för de vuxnas verksamhet, utan hen har rätt att delta i samhället, agera och bli hörd.    

Det är ett värde i sig att trygga barnets rättigheter, men samtidigt främjar arbetet med barnets rättigheter FN:s målsättningar om hållbar utveckling såsom jämlikhet, välstånd, samhällsfred och hållbarhet i naturahushållningen.  

Enligt konventionen om barnets rättigheter ska den offentliga makten informera såväl vuxna som barn om konventionen. Rättigheterna förverkligas inte om människorna inte är medvetna om dem. Människorättsfostran ingår i Finland i läroplanen, dessutom kan kommunerna stärka medvetenheten om de mänskliga rättigheterna med hjälp av övrig kommunikation och kampanjer.     

Människorättsfostran är ett förebyggande rättsskydd: när ett barn känner till sina egna rättigheter, kan hen identifiera situationer där de kränks. Ett förebyggande rättsskydd strävar till att det överhuvudtaget inte sker några kränkningar av rättigheterna. Det bästa förebyggande rättsskyddet är att barnets bästa beaktas aktivt och barnets bästa styr myndigheternas verksamhet. Konkret innebär detta exempelvis att tjänster och lokaler ska vara tillgängliga, trygga och trivsamma. Det språk som används i tjänsterna ska vara förståeligt för barn och familjer.  

Retroaktivt rättsskydd avser de medel som barn och familjer kan tillgripa när deras rättigheter redan har kränkts. Till exempel kan man få bistånd av patientombudsman, socialombudsman eller rättsbiträde.  

Det preventiva rättsskyddet är speciellt betydelsefullt för barnet, eftersom just det garanterar okränkbarheten i barnets rättigheter. Det retroaktiva rättsskyddet kan även om det förverkligas vara alltför långsamt med tanke på barnets utveckling eller tidsuppfattning.    

Konventionen om barnets rättigheter övervakas av FN:s kommitté för barnets rättigheter. Finland och de övriga konventionsstaterna rapporterar till kommittén med fem års mellanrum. Rapporterna och de återkopplingar staterna fått på dem är offentliga. 

I Finland sammanställer utrikesministeriet regelbundet en rapport. Utlåtanden avges av organisationerna och barnombudsmannen. Kommittén hör också organisationerna och ombudsmannen separat. 

Till konventionen har under årens lopp bifogats tre så kallade ”fakultativa tilläggsprotokoll”, som preciserar konventionen och uppdaterar den. I Finland är alla dessa i kraft, alltså även det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnens rättigheter om en klagomekanism. Ett barn eller en grupp av barn har rätt att lämna in klagomål till FN:s kommitté för barnets rättigheter, om de anser att Finland har kränkt deras rättigheter. Kommittén för barnets rättigheter tar ställning till klagomålen och ger vid behov rekommendationer till staten.  

Tolkningen av konventionen styrs med hjälp av allmänna kommentarer, genom vilka man fördjupar förståelsen även av aktuella angelägenheter. I dem finns det innehåll som styr i synnerhet myndigheterna, såsom allmänna kommentarer om utbildnings- och hälsvårdsrättigheter. De allmänna kommentarerna är till nytta också i det kommunala beslutsfattandet.